Mardröm

Måndagen försvann i ett enda huj, även om eftermiddagen kändes lång och seg. Dotra har blivit förkyld och det satte sig som vanligt direkt på luftrören så hon hade jättejobbigt att andas igår, blev bättre med medicinen men så blev hon sämre igår kväll igen och fick feber. 
De var ett tag frågan om att åka in med henne men så blev hon sakta lite bättre med hjälp av medicinen, fick väcka henne för att ge mer och sitta upp med henne en stund vid 23 tiden. Så fruktansvärt jobbigt och obehagligt när hon blir sådan. 
Innan det satt jag och vakade inne på hennes rum och innan man lade sig tog vi med henne till vår säng för att kunna hålla koll på henne. 
Men som sagt, hon blev lite bättre där vid 12 tiden men jag kan inte direkt påstå att jag sovit mycket eller bra inatt. Hela tiden legat på aga och beredd. Lyssnat på lillan och det lilla jag har sovit har jag dröm sådan hemsk mardröm så nej ingen rogivande natt alls. Var alldeles skakis när jag vaknade och vågade knappt gå ut med hunden innan känslan från drömmen släppte. 
Vad drömde jag då? Jo något helt sjukt, förstår inte vart jag fått det ifrån för jag har varken läst eller tittat på någon film om sådant. Jo jag blev jagad, tillsamans med en massa andra människor i en stad utav en T-REX!!! 
 
Bildkälla:www.google.se / http://jurassicpark.wikia.com/wiki/Tyrannosaurus_rex 
 
 
Jag kan väl säga att det INTE var en behaglig dröm. Fy bubblan. Var nästan så jag väntade mig dunsar och vatten som darrade när jag gick ut imorse. Hugaligen. Haha. Vi sprang igenom hus och klättrade i trapphus medan man hörde hur den kom efter, sprang igenom skogar. Allt medan man hörde hur den närmade sig och åt på andra människor. Tur för mig att dom är utdöda. ;)
 
Idag är sambon hemma med dotra och sonen fick vara hemma han med. Men sambon har blivit förkyld han med, igår morse var han det inte men igår kväll när jag kom hem lät han dunderförkyld och man kunde ha liknat ljuden imorse med ljud från ptja, 5 sågverk kanske. ;) 
Även jag känner mig lite tussig. Vaknade med halsont och svullen hals (går alltid åt halsen på mig som de verkar, bah!) och ville egentligen bara dra täcket över huvudet. Men några koppar te så har det blivit lite bättre även om känslan av att inte riktigt vara i form fortfarande håller i sig. Får bara hoppas att detta går över snabbt, vi ska ju åka på semester nästa vecka. Vore just snyggt att vara dunderförkylda då. :) Så peppar peppar ta i trä. 
 
 
Hoppas att ni mår bra. <3
 

Tidsinställt inlägg. 

Inatt kom du till mig

Inatt kom du till mig och du var hos mig hela natten.  Drömmar som vanligtvis brukar byta scenario efter ett tag men inte inatt, det var samma hela tiden.
Jag fick klappa dig, fick lukta på dig, pussa din mule. Fick rykta din man och päls. Fick tom rida dig. Hela natten lång umgicks vi (fast det givetvis var dag i drömmen), tills du var tvungen att åka. Med tårar i ögonen vinkade jag farväl till dig medan du åkte iväg i hästtransporten med din nya familj. Jag antar att det var ditt sätt att visa att du inte kunde stanna längre denna gången.
 
Du lyfte min själ, jag vaknade så upplyft och lycklig.
Tack min vän. Gud som jag saknar dig!!! Du och jag var verkligen som ett min fina vän. Älskade russan. 
 
 
 
Scannern är inte inkopplad på denna datorn så fick ta kort med mobilen på korten. ^^ Därav den dåliga kvalitén. 
 

Mardröm del 2

Fortsättning från föregående inlägg..

När jag vänder mig om för att se vart jag springer så skriker jag rakt ut, för jag springer i det närmast in i mannen som fört bort mig. Han står där bara och flinar hånfullt. Han hugger tag i min arm så hårt att jag tror den ska gå av. Han slår mig över ansiktet så jag tror jag ska tuppa av, allt svartar för några sekunder och jag ramlar omkull.
Han pratar hånfullt med mig, "Hur kunde du tro att du skulle kunna rymma, det här är mina trakter" "Patetiskt försök att fly"
Han lyfter upp mig från marken så mina ben inte nuddar marken och slänger mig med full kraft rakt in i ett träd, jag träffar trädet med ryggen och tappar andan. Faller ner på marken igen och försöker att återfå andningen, hostandes och kippandes efter luft. Han kommer då fram och sparkar mig, det blixtrar till framför ögonen och smärta strålar genom min kropp från revbenen.

Efter det lyfter han upp mig och bär mig mot fyrhjulingen. Jag är alltför medtagen för att orka kämpa emot.
Bakom fyrhjulingen har han en vagn, han slänger in mig där, det svartnar för ögonen av smärta men innan jag tuppar av hinner jag se ett ansikte sitta där. Det var äldste sonen, och det var han som jag sett vid träden tidigare när jag vände. Mer hinner jag inte tänka, för sen är allt svart.

Jag vaknar åter upp i skjulet. Mitt huvud spränger, blodsmak i munnen eftersom min läpp spruckit och den blöder. Jag försöker hasa mig upp i sittande ställning, spottar ut lite blod och försöker tänka.
Vad är meningen med detta? Och kommer jag aldrig mer se min familj? Tårarna rinner ner för mina smutsiga kunder, och lämnar ränder. I halvt sittande ställning och tung andning somnar jag tillslut.
Känns som att jag sover en evighet samtidigt som det känns bara som en kort stund, när dörren till skjulet plötsligt rycks upp.
 
Det är han igen, han grabbar tag i min arm hårdhänt och föser ut mig. Jag stapplar ut men ramlar omkull för jag hinner inte få fotfäste. Han sparkar återigen på mig när jag ligger ner, jag kvider men försöker att inte skrika av smärta. Vill inte ge han nöjet. Han lyfter då upp mig, tittar hånfullt på mig och säger "Så du tror du är tuff va?! Låt se hur tuff du är efter en dag till i skogen"
Han slår mig återigen över ansiktet och jag känner hur hela munnen fylls med blod. Han släpper mig och jag ramlar ihop på marken, spottar ut blodet och tittar på honom.
"Jamen spring då." Säger han och skrattar hånfullt.
Jag stapplar mig upp och tar mig på något vis iväg.

Samma resa börjar. Jag anstränger verkligen min kropp till det yttersta, det smärtar så jag tror jag ska svimma största delen av tiden och det känns som något skulle vara brutet i min arm, men jag kopplar på något vis bort det. Kommer fram till en sjö, där jag faller på knä och försöker dricka vatten. Kupar min hand på den arm som känns någorlunda och för den till munnen och dricker girigt vatten. Inser att jag inte kan stanna, hur gärna jag än skulle vilja lägga mig ner och sova i solen som börjar värma.

Försöker tänka vart jag ska ta vägen, vart kan det finnas hus? Ser en bro som jag tar mig över.

Och helt plötsligt är jag i en stad. En öde stad dock, för alla butiker tycks vara stängda. Och jag tänker, vart är alla människor?
Tar fram mobilen och försöker ringa, men har fortfarande ingen täckning.  Stapplar mig fram igenom staden, livrädd för att han närsomhelst kan dyka upp och köra mig tillbaka.

Tillslut ser jag en sjukstuga som jag raglar in på. Går fram till anmälningsluckan, och damen tittar på mig och frågar vänligt, "Ja och vad behöver du hjälp med?" Där står jag tametusan sönderslagen, håller på att förlora medvetandet och hon frågar det??? Idiot!
Jag försker få min röst att bära mig men den brister, tillslut får jag iallafall fram att jag har blivit misshandlad och behöver hjälp.
Då blir det minsann fart på damen och hon och doktorer och sköterskor kommer och hjälper mig in i ett behandlingsrum.
Där min sambo nu finns tydligen och syster. Tittar på mig med oroliga ögon. Och jag känner bara en sån stor lättnad. Att jag faktiskt klarade det. Att jag fick se dom igen.

Tårarna rinner återigen nerför mina kinder, men denna gången är det av lättnad. In kommer två poliser och vill förhöra mig. Jag försöker berätta vad som har hänt, samtidigt som en läkare hänvisar mig till en brits. Först tar jag mig till ett handfat, jag tämligen hänger på det och spottar ut blod ur munnen, sen tar jag mig med hjälp av sambo och syster till britsen. 
När jag väl tar mig upp britsen, så tappar jag medvetandet helt, och sen är allt svart.

Efter det vaknar jag. Fullkomligt vettskrämd och ont i kroppen. I revbenen och i munnen. Allt kändes så verkligt.
En bra stund efter jag vaknat. Och jag hans ansikte har etsat sig fast i mitt minne.
Ett beskedligt utseende, ser så snäll och from ut. Ingen man skulle misstänka. Lång och välvårdad. Vältränad men inte biffig. Kort, ljustblondt hår som ser rufsigt ut. Blågrå ögon, kalla ögon. Ett leende som bara visade sig när han hånlog. Blek t-shirt och slitna jeans. Bälte med jaktsymbol på. Svarta kängor.
Tatuering på vänster arm, men kommer inte ihåg exakt hur den ser ut.



Tur det bara var en dröm....